Riskkapital del ett. Lite vem du har att göra med

De flesta fonder, riskkapitalbolag, private equitybolag, banker, finansänglar eller vad du vill kalla dem, har kassakistor som bågnar. Likförbaskat är det nästa omöjligt att få dem att använda pengarna. Man kan tro att många lever efter måttot en krona ej investerad är en krona en krona sparad. Och som vi alla vet är en krona sparad en krona tjänad. Således sitter många förvaltare och tycker dom tjänat hundra millar när dom stått över en deal där dom kunde fått vara med och investera samma summa. Det är lite som Emils mamma när dom slapp betala doktorn. Grovt generaliserat naturligtvis.

Riskkapital
I Sverige finns det ingen riktigt kultur av RISK kapital. Man vill helst inte riskera någonting. Man vill ha en säker avkastning. Säkra avkastningar finns inte mer än bankräntan. Men har man avkastningskrav på 5% och däröver måste man ta en viss risk. Det är denna risken förvaltarna sliter sitt hår över.
Är du en riskbenägen entreprenör se till att du får en lika riskbenägen sponsor annars kommer ditt venture att sluta med att du försöker gasa och bromsa samtidigt. Denna mentalitet präglade flera storstilade företag under it boomen. Alla skriker olika saker. Investorerna har en agenda, grundaren en annan, om det finns a hired gun som vd, kan du ge dig på att han har en egen agenda.

I gengäld kan man säga att det finns fler fega wanna be entreprenörer än riskkapitalister. Man vill inte riskera någonting. I sina budgetar sätter man upp en lön på sig själv på 50.000 trots att företaget bara är en skrivbordsprodukt och har minst ett år till lansering. Många resonerar att man bör kunna behålla samma lön som från sitt sista jobb. Glöm det, skall du få några pengar, var beredd jobba gratis i tre år, annars kan du göra något annat. Jag tycker personligen det är rätt, har man mycket i potten jobbar man också hårdare.

Den svenska feghetskulturen slår igenom i riskkapitalbranschen. De flesta är flockdjur och är Internet hott så är det verkligen hott och då finns det inga pengar till projekt för att återvinna gummidäck. Är Internet out så gäller det verkligen allt som förknippas med Internet, datorer, e-handel, routers, telekom, community, ip, modem, sökmotorer, printers osv. Det finns inga gråzoner och det finns få som vågar trampa upp nya vägar

Jämför du med USA så har man där en helt annan kultur. Många här är selfmade och känner väl till risk och rewards. Här chansar man ofta på spjutspetsteknologi. Här är det viktigt att vara först. I Sverige vill ingen vara först. Har du något som man tror är bra skall du helst mäkla mellan två tre parter så att de kan göra investeringen tillsammans.

Viktigt med Riskkapital
Jag anser att riskkapital är något av det viktigaste som finns för en fungerade tillväxt av entreprenöriella företag. Det har vi inte i Sverige. Ändå har vi bland de smartaste och mest hard working människorna som finns. Sverige borde vara Europas Silicon Valley. Det enda som stoppar det är avsaknaden av riktigas riskkapitalister.
Läser du historier kring silicon valley kommer du gång på gång se att det finns ett fungerande nät av investorer i form av alla dessa Kleiner Perkins och affärsänglar. Dessa ser tidigt begåvat folk och ser till att de får investeringar och hjälp. Sedan ser man till att deras investering får hävstång genom att bolaget får i rätt mängd pengar och rätt management. Man jobbar med sin investering på ett annat sätt än vad jag sett i Sverige.
Den stora skillnaden som jag ser det är att i the Valley finns ett genuint intresse för produkter och tjänster. Där finns en vilja att förändra världen. Så var det från Hewlett Packards och Intels (Fairchild Semiconductors) dagar till Apple och Google
Visst finns det antagligen bra affärsänglar i Sverige. Jag tycker Börje Nordström verkar vara en sådan. Vidare påstås det att Stenhammar skall vara duktig. Jag är säker på att det finns fler. Men jag vet ett gäng som älskar synas i pressen som inte tillför mer än oro och kaos i sina investeringar. Det är dock inte dessa det handlar om. Det handlar om alla de som hellre spelar golf och spelar säkert än att förvalta det dom fått i form av kapital och erfarenhet för att fostra nya generationer av företag.

Psykologin bakom riskkapital.
Du bör känna till psykologin bakom dessa kapitalismens högborgar innan du ger dig in i spelet med dem. Eftersom allt är psykologi i denna business.

Riskkapitalister rör sig i gränslandet mellan konst, ekonomi och vetenskap. Det är antagligen en av den svåraste branschen som finns och den närmaste grannen är antagligen att vara en filmproducent.
En riskkapitalist investerar i framtiden som ingen egentligen vet något om. Ingen vill missa nästa Google, Skype eller Wal Mart. En misslyckad investering eller missad investering i något som visar sig vara framgångssaga är lika illa. Det senare kanske värst. Därför blir de flesta ganska paranoida av sig. Det är speciellt uppenbart när ekonomin och börsen är röd het. Det finns storys från Silicon Valley om folk som skjutit sig för att dom missat eller blivit utesluten från möjligheten att investera i Netscape.
Sanningen är att de flesta du kommer att komma i kontakt med lika gärna kunde ha jobbat som analytiker på Nordea eller filialchef på Handelsbanken eller på någon konsultfirma. Deras förmåga att bedöma dig och din plan är lika dålig som din morsas. Därför blir deras osäkerhet också bränsle för deras paranojja. I Sverige väljer man ofta den trygga vägen. Man följer helt enkelt andras investeringar. Se Stockholm It capital of Europe. Vilket fantasifoster. Av denna hysteri som rådde kring sekelskiftet så blev det några obskyra börsbolag som, förutom Netonnet, i bästa fall är klassade som frimärks aktier idag. Hade vi inte haft sådan följa john mentalitet hade vi haft mer variantion på investeringarna och kanske många fler framgångsrika företag kvar från den tiden.
Eftersom psykologi spelar stor roll vid urvalet av de prospekt man investerar i gäller det att bryta igenom detta töcken av masspsykos. Vi skall se på detta senare.


Kort om anatomin på en riskkapitalfirma
En riskkapitalfirma har en eller ett par påvar, ett gäng kardinaler och en massa präster. Påvarna är dom som har stålarna. I vissa fall kan dessa killar själv ha tjänat sina pengar sen har dom startat ett par fonder där dom får andra att stoppa in sina pengar. Kardinalerna och prästerna satsar nästan aldrig egna pengar men är grymma på power points och dom vet precis vilka hundra frågor dom skall fråga.
Dom har ofta gått i samma skolor och lärt sig samma saker så det dom säger och kommer med är ganska uppenbart. Präster och kardinaler kan inte bedöma din affärsplan utifrån intuition. Dom bedömer mer utifrån sin egen erfarenhet, som kan vara begränsad. Det dom läser kan också vara begränsat, DI och någon annan skrift i ropet. Dom bedömer också efter i vilka andra branscher deras kollegor investerar i.

Riskkapitalister är mästare att läsa resultat och balansräkningar och att finna brister och tillgångar som andra inte sett. Carl Icahn är den okrönte styckmästarkungen och han var en av dom första i världen som insåg att flygbolag var en bra bransch att stycka upp eftersom flygplanen låg som en dold tillgång i balansräkningarna. I dag leasar alla, nästan, sina plan så det loppet är liksom kört. Nu skall han stycka Time Warner. Har för mig han hade lite att göra med att Skandia blev sålt till Old Mutual också. Anyway han är en smart cat. Jag hade en av hans präster på anställningsintervju för en del år sedan vilket gav mig en intressant inblick i världen bakom mannen som var sinnebilden för Gordon Gecko, Oliver Stones 80 tals epos.

En riskkapitalfirma kan ha olika mycket dealflow beroende på hur ”inne” dom är och vilken fas ekonomin är inne i. Många har specialiteter vilket gör det lättare för dem att vara duktiga på att placera inom vissa nischer. Det finns företag som specialiserar sig på tripple play, time sektorn, Internet/new media, verkstad, sjukvård osv.
Generellt har du ett gäng på firman som tar första introduktionerna med dig. Är du intressant går det vidare upp i hierarkin för att slutligen hamna i styrelsen om man skall investera eller ej. Ofta kommer du aldrig så långt. Jag har hört siffror om att vissa investerar i så lite som 1-2 % eller tom mindre av det dealflow man har. Det innebär att du i princip skall göra mellan femtio och hundra presentationer för att få hem dina pengar

Brinner du för vad du vill göra, kanske det är bättre att du använder tiden till något vettigt istället för att jaga kapital. Pengar finns, det trixet är att förlösa dem.

Stay tuned, för det finns pengar att hämta!!